Karting - Var kom den ifrån

Det är inte ofta att man kan säga att en sportgren kan tacka en viss person för att den kommit till. Men, när det gäller go-kart, då vet man vem det var som första gången svetsade ihop en enkel rörram, satte dit fyra skottkärrehjul och drev hela ekipaget med en Clinton gräsklipparmotor. Som så ofta när det gäller någonting roligt så var det i soliga Kalifornien det började.

Art Ingels hetter uppfinnaren som i mitten på femtiotalet, alltså för bara något mer är fyrtio år sedan, byggde den första karten. Ja, vi har honom att tacka inte bara för själva konceptet, utan också för namnet. Cart säger man på engelska om en enklare kärra, men Art valde stavningen go-kart, en benämning som fortfarande idag är den allra vanligaste överallt där man kör go-kart. Art blev själv väldigt förvånad över hur roligt det var att köra go-kart och vilken väldig känsla av fart han upplevde när han körde runt på parkeringsplatsen till den lokala stormarknaden. Snart stod vänner och bekanta i kö för att få prova, och så rullade det igång. Någon började bygga en liten serie av chassin, någon ordnade den första tävlingen, någon fann att motorsågsmotorer var ännu vassare än gräsklipparmotorer, och så var hela cirkusen igång. I Sverige kunde vi läsa om vad man hade för sig på Crescent Raceway i Los Angeles och på andra ställen genom att det snart kom speciella go-kart-tidningar, exempelvis Karting World.

Cart på fotbollsplaner i Göteborg

Men i Sverige skulle vi naturligtvis ha vår egen variant av den nya sporten, och i början på sextiotalet var det vanligare med go-kartbilar med motorcykelmotorer än med oväxlade motorsågsmotorer. Vi körde på provisoriska banor, och eftersom de växlade bilarna hade stora tio-tumshjul, så gick det bra att köra på grusplaner. Tidningen Teknik för Alla engagerade sig för den nya flugan, och i TfA fanns byggbeskrivning på en mycket framgångsrik konstruktion. Att få låna eller hyra en plan att köra kart på var inte alltid så lätt. I Göteborg gick en av de första tävlingarna en regning lördag på Wartas plan, en av Göteborgs många fotbollsplaner. Allt eftersom regnet öste ner, som det ofta gör i Göteborg, så grävde sig kartarna allt djupare ner i planen. Till sist så blev det bara ett enda djupt spår där kartarna flög fram. Dagen efter skulle det spelas fotboll på samma plan. När vaktmästaren för Wartas plan såg vad kartarna hade åstadkommit, ledde detta till att det blev ett totalstopp för uthyrning av komunala planer för att åka go-kart på i Göteborg.

- knattrade välvilligt på tomgång

Men, utvecklingen gick mot de oväxlade klasserna, och då dög inte grusplanerna längre. Vi fick låna parkeringsplatser och göra banor med oändliga mängder av gummidäck som fick vara banmarkering. Säkerheten var det ibland si och så med, folk stod ända framme vid däcken och tittade på. Då körde man med de växlade klasserna med 250 cm3 motorer av det mest skilda slag, Sachs, Durkopf, DKW, ja det var nog mest tyska motorer i den klassen. Ronnie Petersson körde först en magnifik växlad kart, byggd av pappa sockerbagaren från Örebro. Men de oväxlade kartarna blev allt populärare, men man körde med två 100 cm3 motorer som drev på samma stela bakaxel. Den mest populära motorn var McCulloch som fanns i många olika utföranden. Den som kom med en Dart-kart med dubbla Mc10-motorer fick många beundrande blickar. Men det fanns också en svensk motor som framgångsrikt härjade på planer och parkeringsplatser. Motorsågstillverkaren Partner i Mölndal hade en kartmotor, Partner RS90. Man höll sig med en egen fabriksförare, Sven Faijersson, som lyckades plocka ut ett oanat antal hästkrafter ur de små motorerna. Man körde med koppling och startapparat. Många motorer var svårstartade och förare och mekaniker ryckte och slet i startsnöret före start. Sven Faijersson var alltid kolugn och väntade till alla andra hade slitit sig halvt fördärvade. Då tog han ett startsnöre i vardera handen och lyfte helt sonika upp bakänden på karten. Sedan satte han foten på bakbågen och trampade till - och - motorerna gick igång och knattrade välvilligt på tomgång!

Första banan i Laxå

Den första permanenta banan i Sverige byggdes i Laxå, och eldsjälen bakom bygget var Bertil Lundberg, som har varit en förgrundsperson och initiativtagare till all go-kartsport i Sverige, och som också bidragit till sportens internationella framgångar. Vilken grej det var att komma till Laxå och köra på en bana byggd speciellt för go-kart, då kan man med fog säga att folk kom från hela landet. Med dagens mått mätt var det en ganska liten bana på knappt fem hundra meter, men genom Laxåbanan tog go-kart steget från en rolig lek på en parkeringsplats till en riktig motorsport. Svenska Bilsportförbundet tog go-kartsporten under sina vingar, och genom kartingutskottet under ledning av Nisse Björkman, fick sporten en möjlighet att utvecklas i Sverige, en utveckling som många andra länder tog efter.

EM-VM i Sverige

När den första italienska motorn kom till Sverige, den hette Komet K10, förstod vi att en nya area i sporten hade inletts. Man körde utan ljuddämpare på den tiden, och två (!) Kometmotorer på en kart inte bara körde varven så oerhört mycket fortare än motorsågsmotorerna, de hördes också så mycket mer. Eller som en förare berättade: "man körde kart på lördan och söndan, och på söndag kväll var man stendöv. Sedan mekade man måndag till torsdag. På fredan började man höra lite igen, och sen var det dags att köra på lördan igen!" Inte konstigt att många blev lomhörda.

Bertil Lundberg var många år svensk delegat i internationella kartingutskottet, CIK som man brukar säga. Tack vara detta så fick Sverige tidigt vara med och arrangera internationella stortävlingar. I början på sjuttiotalet kördes både EM och VM i Sverige, det var på banorna i Kristianstad, Kalmar och Jönköping, som redan då höll en mycket hög internationell klass. Vi svenskar var kända för att ordna tävlingar med ordning och reda, men förarna klagade på våra prisbord. När svenskarna så småningom kom att tävla i Italien och Frankrike förstod man skälen för klagomålen. En EM-deltävling i Italien kunde visa upp ett par tre motorcyklar som priser, och alla deltagarna fick något med sig hem. Det var annat än när förstapristagaren i Kristianstad fick Svenska Bilsportförbundets rocknål!

Om man skall försöka att summera go-kartsportens utveckling under de fyrtio år som gått sedan Art Ingel körde den första karten i Kalifornien så blir det att konstatera att sporten idag har en väldig bredd. Det finns många, många som fortfarande tycker att det är kul att bara köra runt nån gång då och då, och för dessa har det tillkommit många hyrkartbanor. På senaste tiden har dessa flyttat inomhus så att man nu kan åka kart året om också i Sverige. Men kartsporten är också en extrem elitsport med skickliga förare och stora och dyra team. Internationella Kartingutskottets ordförande, schweizaren Ernst C. Buser brukar framhålla att det knappast längre finns någon riktigt framgångsrik formelförare som inte har börjat sin racingbana i en go-kart. Alla de stora namnen har ett förflutet som go-kartförare, och de kör gärna kart även idag om tillfället bjuds. Skulle du träffa på världsmästaren Lewis Hamilton och du inte vet vad du skall prata med honom om, så kan du be honom snacka om sin go-kartperiod. Det lär han göra både gärna och länge.

Sverige - ett föregångsland

I Sverige har kartsporten i stort följt den intenationella utvecklingen, och delvis har vi kört efter det internationella reglementet. Men i ett avseende har Sverige varit ett föregångsland också inom go-kartsporten. I Sverige har vi sett vilka möjligheter go-karting har att samla hela familjer kring sporten. Tidigt öppnade därför Bilsportförbundet för lite´ enklare klasser för yngre förare, vilket lett till en mycket positiv utveckling av go-kartsporten. Denna utveckling har till största del att tacka en man och ett företag för sin framgång. Leif Radne heter mannen som började att själv köra kart, men som snart förstod att kartsporten kunde ha bättre nytta av honom om han ägnade sig åt att tillverka och sälja motorer, chassin och alla andra tillbehör som behövs. 1971 byggde han en egen motor med hjälp av kolv och cylinder från en Partner motorsågsmotor på 100 cm3. Det lade grunden till den motor som idag finns i klasserna Mini och Micro under namnet Raket 95. Det är samma motor som idag har sålts i 40.000 exemplar över snart sagt hela världen och som fått vara med och starta ungdomsklasser på många ställen. Det var i Mini-klassen som Marcus Eriksson och 4 av hans Formel 1 kollegor började köra kart med Raket!.